Running crazy

Karamellen jag sög på igår handlade om huruvida jag skulle ge mig i kast med ett 10k-lopp annandag påsk. Självklart ger jag mig i kast med det! var lite tveksam först, men sen tänkte jag att jag nog hoppar på ändå.

Idag var jag ju liksom tvungen att känna på distansen. Tänkte springa själv. Men sen när jag såg blicken från min hund när han förstod att jag skulle springa så fick jag tänka om.

Vi förbättrade oss med 4 minuter! trots att han badade längs med vägen 4 ggr. 63 minuter tog det för oss. Inte helt illa. Jag undrar vad tiden hade blivit om jag var ensam. Jag kände mig pigg och stark hela vägen - en skön känsla att plocka fram när påsksmällen går av stapeln nästa vecka.