Running crazy

Igår var varje motionsform ur sikte, kändes det som i alla fall. Endast ett par korta promenader och klippning av gräsmattan bjöd på (pytte)lite motion. Planeringen var egentligen att jag skulle springa igår, jag kom hem skapligt men livet kom emellan. Det är mycket som händer nu, som tyvärr måste prioriteras. Annars är jag inte den som brukar prioritera bort träningen, men ibland behöver annat gå före. Vare sig man  vill eller inte.

Nu känner jag mig dock tokmotiverad till "att ta tag i mitt liv", även om jag inte knappast har tappat det egentligen. Jag är togmotiverad till att känna mig stark, lätt, smidig och hälsosam. Känslor leder snabbare till handling.